Hon fick ingen varning, hunden gjorde ett blixtsnabbt språng, det hördes en metallisk smäll av tänderna, hunden hoppade lika snabbt tillbaka och Curlys ansikte hade rivits upp från ögat till käken.
Detta var vargens sätt att slåss, att slå till och hoppa undan, men det var inte bara det. Trettio eller fyrtio andra eskimåhundar kom springande och ställde sig uppmärksamt och tyst i en cirkel runt slagskämparna. Buck förstod inte deras tysta uppmärksamhet, inte heller varför de slickade sina läppar så ivrigt.
Jag valde detta stycket för man förstår hur hundar tänker när dom bråkar att dom också är oroliga för vad som händer och att andra hundar också kan stå jämte och heja och kolla på. Jag tycker det hade varit mycket coolt om människor och djur kunde prata och förstå varandra. Iallafall att man visste att hundarna hade ett eget språk och att dom kunde prata hundiska kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar