i detta repotage kommer jag att berätta om när jag var och besökte George Washinton i USA.
Jag kliver av den svarta vagnen med ett långt kliv. Där ute är det molnigt och regnar. Jag ger mannen lite dricks Jag står kvar på trottoaren ända tills hästarna hade dragit vagnen långt ner på den långa gråa gatan. Jag står bara och stirrar på det stora huset med tegel vägar och blåa kanter. Det var det största huset jag någonsin sätt. Äntligen var jag framme, i Washington. Det har varit jobbiga veckor. Jag har åkt en liten möglig båt med 3 master. Det var mycket folk och mycket sjukdomar. Men jag har som tur klarat mig från allt. Jag kliver in i entrén. Det är mycket fint inne det är bruna möbler med röda kuddar, och i taket hänger en stor glaskrona. Jag går till receptionen, det är ingen där så jag plingar på den guldfärgade klockan. PLIIINNGG!. Plötsligt så dyker det upp en tjock medel ålders dam. Hon frågar mig om jag har bokat, så jag tar upp en lapp i min ficka som en kompis i Sverige skrev till mig det står allt som jag behöver veta. Det står också vilket rum och vad jag heter. Jag har inte hunnit lära mig någon engelska för jag fick mitt brev så snabbt. Jag hade skrivit till George Washington. Jag fick svaret så snabbt nästan bara en månad efter. I brevet stod det att jag var välkommen och så skickade han med några Amerikanska dollar dom jag skulle använda till resan. Redan efter en vecka skulle jag med båten. Så det ända jag han med var att säga hej då till alla mina vänner och släktingar.
Jag kliver av den svarta vagnen med ett långt kliv. Där ute är det molnigt och regnar. Jag ger mannen lite dricks Jag står kvar på trottoaren ända tills hästarna hade dragit vagnen långt ner på den långa gråa gatan. Jag står bara och stirrar på det stora huset med tegel vägar och blåa kanter. Det var det största huset jag någonsin sätt. Äntligen var jag framme, i Washington. Det har varit jobbiga veckor. Jag har åkt en liten möglig båt med 3 master. Det var mycket folk och mycket sjukdomar. Men jag har som tur klarat mig från allt. Jag kliver in i entrén. Det är mycket fint inne det är bruna möbler med röda kuddar, och i taket hänger en stor glaskrona. Jag går till receptionen, det är ingen där så jag plingar på den guldfärgade klockan. PLIIINNGG!. Plötsligt så dyker det upp en tjock medel ålders dam. Hon frågar mig om jag har bokat, så jag tar upp en lapp i min ficka som en kompis i Sverige skrev till mig det står allt som jag behöver veta. Det står också vilket rum och vad jag heter. Jag har inte hunnit lära mig någon engelska för jag fick mitt brev så snabbt. Jag hade skrivit till George Washington. Jag fick svaret så snabbt nästan bara en månad efter. I brevet stod det att jag var välkommen och så skickade han med några Amerikanska dollar dom jag skulle använda till resan. Redan efter en vecka skulle jag med båten. Så det ända jag han med var att säga hej då till alla mina vänner och släktingar.
När jag gav lappen till damen nickade
hon på huvudet och ropade något. Längre bort i en korridor kom det
en ung kille i finna kläder och en hat. Damen sa något till killen
och sen visade killen mig upp i några trappor. När vi hade gått i
minst 5 trappor så var det en lång korridor som vi började gå i.
På väggarna var det oljeljus och tavlor på olika människor och
finna landskap. När vi var ungefär i mitten på korridoren så tog
han fram en nyckel ur fickan och stoppade den i ett litet lås. När
han öppnade dörren så tappade jag hakkan. Det var det lyxigaste
hotellet jag någonsin har sett. Killen sa welcom. Jag anade att det
betydde välkommen. Jag sa thank you på rostig engelska. Det var det
ända ordet jag hade lärt mig. För det var det viktigaste hade min
kompis sagt. Jag gav killen lite pengar. När han har stängt dörren
och gett mig nycklarna lägger jag min väska på golvet och går in
i det första rummet dör är det ett bord med två skålar på en
med bröd och en med frukt. Jag tar ett äpple och tar en tugga. Det
var det godaste äpplet i hela mitt liv. Det bara smälter i munnen
det är alldeles rött inuti och mycket mjukt.
När jag hade packat min väska så går
jag ut på gatorna för att leta efter parken han sa att vi skulle
mötas på. Jag går nerför en lång gata. Det har slutat regna nu
det börjar spricka upp och små ljusa strålar tränger sig fram.
När jag har gått ett tag så ser jag massa träd längst ner, det
är där som han ska va. När jag kommer fram till parken ser jag
massa barn som leker och vuxna som springer efter dom. Det är stora
färglada träd på sidorna och en gång av grus. Lite längre fram
står en bänk där det sitter en man med handskar och tjock brun
jacka. Jag ställer mig framför han och tar fram lappen med orden
och frågorna på. Jag säger hello. Mannen kollar upp med ett leende
och säger hello.
Jag sätter mig jämte.
Vad tyckte du om skolan? Jo det gick
bra jag var bra i matte matik och idrott.
Hur var din uppväxt med dina
föräldrar? Min pappa dog tidigt och jag hörde inget från min
mamma. Så min halv bror tog hand om mig.
Hade du några syskon? Nej bara min
halv bror.
Vad hade du för religion? Kristendom.
Har du alltid villjat bli president?
Nej inte president men jag har alltid gillat politik och jag blev
bara vald.
När jag har sagt bye bye börjar jag
gå tillbaka jag känner att det börjar bli kallare det är ju
november . När jag har gått i några minuter hör jag en man ropa
på mig. Jag vänder mig om och ser George springa mot mig han
stannar och han tar fram ett paket i fickan och säger wait to the
hotel. Jag kollar på han och säger thank you. Det kommer en bil
bakom och han hoppar in och kör mot sitt stora hus. När jag kommer
fram till hotelet och går in på mitt rum. Sätter mig på sängen
börjar jag öppna paketet och när jag har dragit bort det bruna
sträva pappret. Jag ser att det ligger ett guldrigt halsband med ett
hus på. När jag kollar närmre på det ser jag att det är hotelet
jag bor på. Jag blir väldigt glad och jag sätter på det och jag
bestämmer mig för att alltid ha på mig det för att jag ska minas
detta.
När jag sätter mig på båten igen
börjar jag skriva och jag bara skriver det tar aldrig slut men efter
5 dagar är jag äntligen färdig, och jag känner mig super nöjd.
Rubriken som du har kunde ha utvecklats en aning, då den inte är så lockande. Du är även en duktig skribent, så du skulle kunna skriva en längre och lite mer intressant ingress. Du har med alla saker som ska finnas med i ett reportage.
SvaraRaderaSkrivet av Tilda och Besmir
Du har bra beskrivningar om hur det var på 1800 talet, och man förstår att det faktiskt är på den tiden. När du var på hotellet skrev du även att det fanns oljelampor, och det är en typisk detalj från 1800-talet.
Du har bra styckeindelning, men hade kunnat tänka på textbindningen. Som t.ex. här: Jag ger mannen lite dricks(här hade du kunnat sätta ett kommatecken, och kanske tagit bort “jag” och satt ett “och” istället.) Jag står kvar på trottoaren ända tills hästarna hade dragit vagnen långt ner på den långa gråa gatan.
I början började näst intill alla meningar med “jag”, dock fortsätter det inte så under hela reportaget. Dina frågor var både öppna och slutna, dock tycker vi att du hade kunnat ha mer öppna frågor.
Stor bokstav finns alltid i början av en mening, punkt finns också med. Du hade kunnat ha med mer skiljetecken eftersom att din text skulle bli lite mer intressant då. Styckindelning hade du med, men stavningen var lite osäker. Du kan tänka på ord som “enda” och “sett” i olika sammanhang. T.ex. “enda” använder man när man bara har ett av någonting, “ändå” är ett liknande ord men har en helt annan betydelse. “Sett” är när man såg någonting, men “sätt” är du kan göra saker olika.
Din text är bra, men du har en del smågrejer som du kan ändra på för att få en dubbelt så bra text.